Fri som en fågel i vårvinden

Då var det gjort, efter sju år har jag nu valt att lämna det Liberala ungdomsförbundet. Det tog ett par månader av funderingar fram och tillbaka men idag så bestämde jag mig. Jag är fortfarande liberal och kommer så troligen att vara till den dag jag slutar andas. Frågan rär bara vart man bäst får utlopp för sitt engagemang. Måste man vara partipolitiskt engagerad för att kunna påverka? Om man nu måste det så får jag fundera på nått parti som är liberalt precis som jag. Folkpartiet och Liberala ungdomsförbundet kallar sig båda liberala och för en i stor del liberal politik. Det är inte motioner och handlingsprogram som gör att jag inte längre känner mig hemma utan den så otroligt viktig interna kulturen.

Varje organisation bygger sin kultur, ett antal oskrivna regler och på det sätt som vi agerar mot varandra, en kultur som antingen utvecklar eller förskjuter oss som individer. När den kulturen inte går ihop med den personliga moralen, inställningen eller synen på politiken ja då är det kanske dags att gå vidare.

Att politik alltid delvis kommer handla om makt och maktkamp är något som de flesta som engagerar sig politiskt ganska snabbt accepterar, alla gillar det inte men man inser att det är spelets regler. Det är vad man gör av den andra delen det mer konkreta politiska arbetet som ens engagemang kommer att handla om. Men när det interna maktspelet blir politiken och allt man hinner med eller förväntas syssla med ja då är det inte längre skoj.

Vad händer annars då? Ja livet på 23 kvadrat fortsätter, vi börjar vänja oss nu. Det blir liksom som en dans efter ett tag. Vi gör båda allt för att inte trampa varandra på tårna så det börjar nästan bli löjligt.

Jag har bokat biljetter, ska åka hem över påsken, hem till mamma och den gamla byhålan man växte upp i. Ska bli lite skoj att träffa en del gamla klasskompisar.

Jag funderar på att flytta direkt till Borås istället för till Göteborg först, planen är ju att börja plugga där iaf och det verkar vara mycket lättare att få en bostad. Frågan är bara om det finns arbete? Men sånt brukar lösa sig om man som jag inte direkt är kräsen.

Har dessutom börjat snacka med en jättesöt kille, det är lite läskigt måste jag erkänna. Någon som både är intelligent och rätt charmig. Usch ska försöka hålla huvudet kallt denna gång, jag blir så jollig annars. Första gången det inträffar på våren brukar alltid hitta dem på hösten annars.

Peace love och frihet

Grattis till en pigg 50 åring!

Idag firar den Europeiska unionen 50 år, en lång tid har gått och stora förändringar har skett. De länderna som bildade föregångaren till dagens union, kål och stål unionen, byggde ett samarbete ur ruinerna efter två världskrig. De byggde ett samarbete med hopp och tro om att Europa en dag skulle resa sig ur askan och byta krig mot varaktig fred, fattigdom mot välstånd.

Den Europeiska unionen har växt med åren till att idag omfatta 27 medlemsländer, fortfarande står det en hel del länder utanför och väntar på ett medlemskap. För att de liksom oss tror på fred, välstånd genom samarbete och att vi tillsammans har mycket gemensamt. Många motståndare hävdar att det finns stora kulturella skillnader, att det finns för mycket motsättningar för att det ska hålla. Vist finns det kulturella skillnader, men de är inte i närheten så dramatiska som många vill ge sken av. Det är mest bara onda ord från människor som inte tror på fred genom samarbete utan hellre ser att den starkes rätt som ledstjärna.

Jag läste DN igår och blev otroligt glad över att se Europakommissionären Margot Wallström (S) och Statsminister Fredrik Reinfeldt (m) tillsammans skriva om hur viktigt Europasamarbetet är för framtiden. De visar att det är en fråga som går över blockgränserna och att det är så viktigt att lägga debatten om ja eller nej bakom oss. Socialdemokraternas nya partiledare Mona Sahlin gick sedan också ut i denna artikel med ett medhåll, äntligen tycks det som att det öppnats upp för att bygga en svensk Europapolitik med brett stöd så att vi kan tillsammans kan skicka budskap som håller även efter nästa val. Vi är medlemmar i det Europeiska samarbetet och hur ska vi nu göra det bästa av det. Vilka frågor bör vi gemensamt agera i och vilka ligger på de enskilda staterna.

Sen tillhör jag dem som önskar att vi en dag omvandlar Europa till en federation, trotts de kulturella skillnaderna är vi ett gemensamt folk. Jag tror att Europa och de länder som finns här skulle vinna på en Europeisk federation, en federation som har en tydlig gemensam utrikespolitik, en gemensam ekonomi, ett gemensamt försvar. Inte som en motvikt mot USA utan som ett komplement.

Många invänder då att det är omöjligt de finns så många saker vi är överens om och att vi kommer aldrig kunna bli som USA. Målet ska inte vara att bli som USA, vi kan lära mycket av dem men fördelen med att vara ”två”, om man får använda det uttrycket, är att man kan välja de delar av systemet som visat sig fungera och välja bort andar delar i det Amerikanska systemet och därmed skapa en egen modell av en federation. Jag är övertygat att vi aldrig kommer att klara den välfärdsnivå vi vill ha och bygget av en mångkulturell federation utan en stark invandring. Precis som USA byggde sitt välstånd på öppenhet och lyhördhet måste vi i Europa också öppna våra gränser för att ta emot de människor som delar våra visioner. Självfallet ska vi inte bygga det på slaveri och ägandet va människor men det är som sagt det fina med att komma efter Läs gärna denna artikel på ämnet.

Man ska också ha i åtanken att man måste börja någonstans, precis som amerikanarna började sitt federala bygge med 13 stater så måste vi också våga ta steget och starta någonstans. Jag tror inte att det kommer att gå smärtfritt och jag tror inte att det kommer att gå över en natt men börjar vi är jag övertygad om att vi om 100 år kommer ha en stark, väl fungerande och drivkraftig federation i Europa som gör att vi tillsammans har löst klimatproblemen, problemet med AIDS/HIV, problemen med svält, sociala orättvisor och många andra problem som på vägen har dykt upp.

Så ett stort grattis till den Europeiska unionen vi har idag, ett grattis men också ett hopp och en tanke om vilken union vi kommer att ha i framtiden.

Peace lov och födelsedagstårta

Välkommen till Volvosamhället

Vill börja dagens inlägg med att tips om en annan blogg, Tim Svanberg ledamot i CUF:s Förbundsstyrelse har utmanat Sverigedemokraterna på debatt men de har som de fegisar de är dragit sig ur. Läs hela historien här.

Tycker det är lite intressant att de under den tid de funnits konstant kört tricket ”vi får inte vara med” och nu när de faktiskt får frågan om att debattera kommunala angelägenheter i de kommuner de har blivit valda så drar de sig undan.

De gräver sin egen grav, inget att klaga egentligen över, då många av deras röster hittills varit missnöjesröster kommer de troligen att förlora dem nu när de försöker bete sig som ett etablerat parti.

Men nu till dagens egentliga ämne för mitt skrivande. Välkommen till Volvosamhället! Nu på morronen rapporterar SVT och DN om att Volvo kan tänka sig att vara med , tillsammans med staten, och finansiera vägar och broar som är viktiga för koncernen. Att de kan tänka sig vägavgifter som ett sätt att sedan få tillbaka sin investering.

Det är på ett vis otroligt bra, när samhället inte kan betala allt kan företag som också vinner på just den infrastrukturförbättringen vara med och bidra istället för att projektet skjuts på framtiden. Samtidigt kommer vi då att till fullo börja leva i ett delägt samhälle där Volvo äger vägarna och kan ta ut avgifter, där andra företag kan delfinansiera andra delar av vår infrastruktur och ta betalt för det.

Åsa Torstensson den borgerliga infrastrukturministern har sagt att regeringen ska undersöka saken, vilket är ett betydligt mer positivt svar än vad Sosse regeringen innan gett.

Jag tror att det viktigaste i detta är att det är en samfinansiering och att det är samhället som äger vägen trotts att Volvo sedan vill ha avkastning.

När jag surfade på DN så jag denna artikel också, bara så underbart. Jag bloggade ju tidigare om att Mona och Margot nu kommer för den socialistiska delen av detta land närmare EU som två herdar. Att hon sen säger att den sittande borgerliga regeringen gör mer än den förra är bara underbart, särskilt för oss som diggar EU och Margot.

Nu ska jag till jobbet, och hoppas på att min årskurs 9:e som jag ska ha i svensk inte fortsätter med den underbara leken de kom på igår. Ni vet den där blicken ett barn kan få när det kommer något verkligt underbart, tv av mina elever fick den igår när de insåg att man kan bryta sönder tuschpennor och skvätta färgen på varandra… De vita väggarna i klassrummet är inte längre vita om vi säger så *suck*. Så mogna är 15 åringar, sen tycker vissa att de borde få rösta året därpå? Jo tjena!

Peace love och Europafederalism

1984

Vem kunde ana att George Orwells 1984 skulle kunna få en sån stor betydelse i det Amerikanska valet 2008? 1984 var i övrigt ett bra år, kan man tycka om man som jag är född då, nu är det ett år som är på tapeten igen. Inför 2008 års presidentval i USA har det plötsligt seglat upp nya kanaler att marknadsföra sig i. Slaget står inte längre om vem som kan skaka flest händer utan om vem som lyckas, givetvis utan att direkt själv kopplas till det, smutskasta de andra mest i kanaler som den moderna Amerikanen har tagit rakt in i sitt hem.

Läste i dagens metro om de korta små videosekvenserna som ligger uppe på YouTube på Hillary Clinton, någon händig själ har klipp ihop Apples 1984 reklam och slängt in Hillary. När jag sen letade rätt på filmen, som för övrigt är rätt skoj, även om jag är en anhängare av hennes kampanj, så hittade jag inte bara den utan också diverse liknande på Obama. Den bästa va dem alla va dock den lilla reklamsnutten som i sann George Orwellanda ifrågasatte hela det amerikanska tvåpartisystemet.

Hur viktigt är egentligen detta spel bakom kulisserna och vad ger nya kanaler som bildbloggar och filmbloggar politiker för möjlighet att visa på ”sanningar” som inte går att prata om? I en värld där politiker måste stå för alla sina åsikter tenderar de till att bli mer tillbakadragna och sällan gå till personangrepp. I forum som anonyma bloggar blir världen en helt annan, man kan säga mer om fler utan att det blir fel.

En Amerikanske presidentkandidat med självaktning kan inte i talarstolen säga du är dum i huvudet till sin motståndare, men kan… kanske inte själv men med lite hjälp lätt svänga ihop ett tjugosekundersklipp som visar just detta. Någon har gjort det med Hillary, tagit de absolut värsta och galnaste bilderna man kunnat finna och sen lagt på lite schyst musik.

Jag tror att valet 2008 i USA kan visa på om metoden är användbar eller om den på sikt straffar den som gör det. Visar det sig att den är användbar tror jag att vi kan komma att se delar av liknande strategier i Europaparlamentsvalet 2009, för att inte tala om att de kan komma att bli en ganska stor grej i valet 2010 om kanaler som YouTube fortfarande är populära och användbara?

Det skulle vara intressant att veta vad bloggare som Johan Ingerö tycker, jag råkar veta att just Johan har ett stort intresse för Amerikansk politik och ett enormt kunnande på området Amerikansk politik i synnerhet och media i allmänhet. Läs hans blogg den är bra, väldigt höger, men bra.

Om jag ska tycka nått, och det brukar jag gilla att göra, om Hillarys politik så gillar jag detta uttalande angående den framtida energipolitiken i USA. Jag sprang på det meddans jag rotade efter annat på YouTube. Intressant tanke att säga att de ska använda vinstpengarna som genereras av olja för att kunna finna andra energikällor. Jag är tveksam till om det är rätt väg men den är intressant. Jag får återkomma med ett inlägg kring det vid ett annat tillfälle. Nu ska jag laga matlåda och kolla på Discovery. Jag måste nog förbereda mina lektioner för imorron också, ska fortsätta leka svensk- och engelsklärare veckan ut.

Peace love och YouTube åt alla

Besvikelse

Nu har jag gjort det… och vilken besvikelse! Den beryktade glassen har nu slunkit ned, hallonsmaken var mycket syntetisk men överdraget var ganska gott. Men när det kommer till det beryktade sminket jag kan inte med ord beskriva hur besviken jag blev. Här hade jag gått och byggt upp förväntningar över att det skulle va ett skojigt glittersmink med. Ja vad fick jag då ett litet rör med glitter i men de finns ju inte en chans i hela världen att det kommer att fastna där man vill ha det, men över hela golvet skulle man nog kunna hitta det.

Ne Johanna nu blir jag besviken, ska du blogga om sexistiska glassar så får du se till att GB håller måttet först. Det finns ingen pojke... Eller flicka heller för den delen som inte kommer att bli beviken över detta.

Peace love och besvikelse

Stjärnglass och glittersmink

När jag surfade förbi min kompis Johanns blogg efter jobbet idag så såg jag ett spännande inlägg som gör att jag idag kommer att snacka jämlikhet. Kolla in hennes övriga inlägg om du inte redan gjort det. Hon är grym så är det bara även om hon inte alltid har rätt!

Jag hatar könsroller, eller snarare jag tycker att det är okej att man lever det liv man vill leva och med den manliga eller kvinnliga sida i sig man vill oavsett vilket kön man tillhör. Jag tycker fruktansvärt illa om att människor ställs i fack särskilt när det görs av andra som reklamindustrin och när det utnyttjas av företag.

Trotts att jag i grunden således borde avsky GB och den en av de nya glasser de nu pressenterar kan jag inte låta bli att komma med en enda reaktion när jag ser den… VILL HA! Jag vill verkligen ha denna glass, okej stjärnglass med hallonsmak bara det är underbart dessutom får man glittersmink. Som 22 årig kille kan det inte bli bättre, tänk på alla de gångerna som man har varit på väg ut och är på massa med party humör. Så ska man på ett party med glamourtema eller med diskotema eller nått annat roligt tema där glitter är befogat och varje gång inser man när man öppnar badrumsskåpet att man inte har glitter. Eftersom jag är kille och enligt min steriotypa känsroll inte ska ha sånt. Efter sommaren 2007 kommer jag aldrig mer ha det problemet det lovar jag.

Nu när jag ändå är inne på temat jämlikhet, ja jag säger jämlikhet och inte jämställdhet. Eftersom det helt klart är fler grupper som behöver arbeta på det än män och kvinnor. Även om jag förstår att det är lättare att snacka om just enbart män och kvinnor det gör ju att man för ytterligare en tid kan sopa alla andra problem under mattan.

Men jag kan inte låta bli att fundera över en sak. Strukturer de flesta är överens om att de finns, inte alla med de flesta, även om det inte på något vis betyder att människor är överens om hur de tar sin form. De som då får mig att fundera är vart de kommer ifrån och hur länge de har funnits? Har de funnits så länge det har funnits människor? Det tror jag inte, de har funnits länge men inte så längre. Då måste de alltså ha uppstått? Hur var och när uppstod dessa strukturer? Med största sannolikhet var det män som skapade dem för hade de vart kvinnor hade de knappast blivit marginaliserade i samhällets styrande skick på de vis de under de senaste århundradena har varit i västvärlden.

Samtidigt är det de som är intressant vart de kommer ifrån egentligen inte, jag undrar mest för att jag av naturen är nyfiken. Det som är intressant och viktigt är vad vi ska göra åt det? Jag tror nyckelordet är individer. Vi måste se människor som individer. Alla killar förtrycker inte tjejer, alla tjejer är inte förtryckta. Ja killar tar plats, är framåt och har mål. Jämlikhet innebär inte att killar måste bli tysta de betyder att det måste bli okej för tjejer att också vara framåt. Precis som det måste bli okej för killar att vara mer tillbakadragna utan att bli idiotförklarade och sedda som svaga. Ska vi leva i ett jämlikt samhälle måste vi delvis sluta se könen. Alla individer ska ha samma rättigheter av den enda anledningen att de är individer i vårt samhälle. Barn måste få växa upp utan at höra du måste bli mer manlig flicka lilla för annars tar du dig inte fram, kom igen nu killen visa din svaga sida så du inte blir en machoman.

Nu har jag snurrat in mina tankar rejält va? Jag har dessutom gett mig in i en debatt som jag hade tänkt passa mig för… Hoppsan är väl ett passande ord. Ser ut som att jag kanske kan komma att bli kvar i Stockholm också, de var jag inte riktigt beredd på. Men ska på en arbetsintervju på tisdag och det är till ett jobb som man inte säger nej till om man säger så.

Annars rullar livet vidare på 23 kvadratmeter för er som läser min blogg mer för de privata delarna än de politiska. Händer inte så mycket spännande, börjar lessna lite smått på att den enda utsikten vi har i lägenheten är rakt in i grannens lägenhet. Har fått en otrolig abstinens inte bara för att syssla med politik utan också för att arbeta med medieanalys- och strategi. *suck* men abstinens är bra, min sommarabstinens är här också. Den stillades något när våren gjorde gästspel. Någon som vet vart den tog vägen föresten? Våren alltså, den har försvunnit…

Peace love och stjärnglass

Vårvindar och politiskt maktspel

Idag var en fin dag, den var precis så där lagom vårig. Vårsolen som lyser på en och gör en alldeles glad inombords men så pass kyligt i luften att det biter lite i kinden. Helt enkelt en underbar vårdag.

Jag saknar politiken, jag saknar det politiska tyckandet och delvis det politiska spelet. Men jag saknar inte det parti jag tillhör. Borde man fundera djupare på sitt engagemang då? Efter ett tag blir ens partitillhörighet en del av en och allt annat otänkbart. Samtidigt som jag alltid sett mig som liberal och troligen alltid kommer att vara liberal är frågan om folkpartiet fortfarande är det. När till och med partisekreteraren går ut och börjar skrika om att andra partier och andra individer är mer liberala än vad vårt parti är ja då kanske man ska lyssna på honom?

Frågan är då vad liberalismen i Sverige finns, finns den här på det fria nätet eller finns den i partiform också?

Pratade med min vän Magnus Andersson som nu kandiderar till CUF ordförande, han tycker givetvis att liberalismen i Sverige är placerad i centerrörelsen. Centerrörelsen är väldigt intressant ungdomsförbundet och delar av partiet är väldigt liberalt, ja till och med mer liberalt än folkpartiet som Erik Ullenhag så uppenbart påpekade på DN debatt. Meddans andra delar av rörelsen är väldigt reaktionär och vurmar för både landsbyggds subventioner och för jordbrukssubventioner inom EU. Frågan är vilken del av rörelsen som kommer att vinna på sikt den liberala falangen eller den mer reaktionära.

Det är väl i grunden samma fråga som uppkommer för eller senare i alla partier, den förnyande delen möter traditionalisterna. Folkpartiets förnyare ville ha hårdare tag den striden står än idag även om det är i mindre skala än efter valet 2002 och kommer troligen inte att avgöras förrän partiledarstriden efter lejonborg. Striden inom Socialdemokraterna är förestående och kommer att komma, de måste förändra sig för att överleva frågan är om alla är med på det. Moderaternas förändring var ganska kosmetisk men bara det väckte en del ont blod, men det kommer att flyta lågt till den dagen siffrorna vänder nedåt. Ingen klagar så länge det går bra, det som saknas i politiken idag är långsiktigt het och tilltro till den förändring man vill göra. Jag tror och hoppas på Magnus av den anledningen, förutom att han är en otroligt kunnig politiker har han den uthålligheten som krävs. Startar han en förändring så ser han den igenom.

Jag måste erkänna att jag saknar det politiska livet att tycka och tänka. Men saknar man det så är det kanske dags att engagera sig igen?

Ne nu ska jag kolla på tjejerna i sex and the city innan det blir sovdags, ska jobba på en skola som ligger 7 minuter bort från där jag bor. Det är helt underbart…

Peace love och politiskt spel

Uppkopplad, Okopplad och bortkopplad

Jag har nu levt i över en vecka utan det. När man har det varje dag är det himla svårt att förstå vilket behov och beroende man egentligen har skapat åt sig själv. Att dra en lina har fått en helt ny innebörd, jag pratar självklart om Internetuppkoppling. Jag har varit utan lina i över en vecka och när den västa abstinensen har lagt sig inser man hur beroende man är. Jag måste göra något åt det. Men nu har jag äntligen fått tillbaka min koppling till verkligheten och jag kan kolla min mail, blogga, söka lägenheter igen. Jag har också slutat att ha nervösa ryckningar i mina fingrar… Jag kan alltid inbilla mig att det inte hade nått som helst samband.

Livet på 23 kvadrat fortsätter. De finns vissa saker jag verkligen skulle rekommendera människor att låta bli då talar jag inte om idiotiska adrenalinkickar som bungyjump, fallskärmshoppning eller extrem rafting. Ne jag talar om att frivilligt utsätta sig för att bo inneboende hos en vän på 23 kvadratmeter. Vist vi har det rätt mysigt och vi har inte slagit ihjäl varandra ännu men det tär.

Jag får reda på fredag om min bostadssituation kommer att bli en smula bättre från den 1 april så just nu håller jag mest tummarna för det.

Ja det har hänt lite smått och gott sedan jag bloggade sist, sossarna har fått sin första kvinnliga partiordförande. Det tog 118 år och sker lite så där på nåder, undrar hur det känns att bli vald med vetskapen att det var minst två andra som tackade nej för att du skulle bli intressant? Ja två som tackade nej och en som blev mördad. Det positiva med att Mona tar över Socialdemokratin, ja förutom det uppenbara att Persson försvinner, är att även Margot Wallström kommer att komma smygandes. Även om bara blir i kulisserna så kommer hon att finnas där och tillsammans med Mona kommer de se till att den socialdemokratiska rörelsen kommer att komma Europa närmare. Inte på samma pompösa och peka med hela handen vis som ordförande Persson gjorde utan de kommer mer att som två fårherdar leda de vilsna socialisterna i sätt riktning.

Folkpartisterna har börjat knorra i leden och de som inte tycker om Lejonborg och troligen aldrig har gjort det ser sin chans att röra om i grytan. De namn som det har pratats om är Johan Pherson och Cecilia Malmström. Personligen måste jag ju erkänna att jag lätt skulle komma tillbaka och engagera mig i partiet om Cissi tog över rodret. Superkvinnan kallades hon för övrigt i tidningen chef efter att man undersökt vilka statsråd som var ”bästa cheferna” lika bra gick det ju inte för Lejonborg då som hamnade i botten.

Kan inte låta bli att ta upp ett ämne som jag har funderat över. Människor som spelar musik ur högtalarna på sin telefon på kollektivtrafiken. Jag retar upp mig varje gång det sker en person som plockar upp sin mobil och verkligen vill lyssna på musik, vist de vill vi alla ibland, då stoppar de flesta av oss i ett par hörlurar och allt är frid. Inte dessa individer dock de börjar lyssna på sin musik ur högtalarna helt utan hänsyn till att vi som sitter bredvid kanske inte vill höra. Men vad säger man? Jag har flera gånge retat upp mig så pass att jag vart på väg att skrika rakt ut. Men jag vet inte vad jag ska säga? Jag vill verkligen få till en sån där dräpande elak kommentar som gör att de inte bara stänger av utan att de också aldrig nånsin mer kommer på idén att göra om det… Jag hoppas att jag hittar en snart, innan jag blir vansinnig.

Nu ska jag bege mig ut i vårregnet, det är inte bara nackdelar med växthuseffekten. Jag måste erkänna att jag är rätt förtjust i detta med tidig vår kort varm vinter mm.

Peace love och tussilago

Böghöger och bostadsbrist

Var ett tag sen ja bloggade sist det har hänt alldeles för mycket den senaste tiden. Först fick jag vinterkräksjukan… Det var verkligen ingen höjdare alls. Sen tog jag mig min ryggsäck och åkte en tur till dalarna för att tala om miljöpolitik, mer specifikt liberal miljöpolitik. Vi hade det mysigt och trevligt så som man oftast har i små lokalavdelningar av ungdomsförbund som tror att det är större än vad det är. Vi spårade dock u en smula och kom in på allt annat också vi han bla. Diskutera nattväktarstaten och kärnavfallshantering. Eftersom jag inte vill klassa mig som bombhöger men endå måste erkänna att jag gått och blivit blåare på sistone så får jag väl helt enkelt kalla mig för böghöger.

Jag är upprörd idag läste just min kompis Tommys blogg, han kommenterar Dansk Folkeparits vilja att lägga sig i sexualundervisningen. Det tycker jag ni ska kolla in.

Efter det han jag hem och byta väska innan jag åkte på en visit till Göteborg för att träffa lite vänner och kolla på en lägenhet. Vi hade det jätte trevligt en smula för mycket alkohol kanske, men det är sånt som händer så lätt. Jag va dock tvungen att åka hem tidigare än jag hade räknat med, de visade sig ju att alla biljetterna va slut på söndagen så de kom aldrig några sista minuten biljetter. Jag är mest glad över att jag kom på det i tid att det var just för att det va helt slut som de inte dök upp några. Annars hade min hemresa kostat mig 942 kr någonting jag verkligen inte hade velat lägga ut.

Däremellan han dessutom en av mina vänner som närmar sig 30 med att bli sur nog på mig för att säga upp bekantskapen med mig. Jag hade nämligen vart ute och fikat med hans ex, men han kunde inte erkänna att han tog det personligt. Varför kan inte vissa människor bara lära sig att det är enklare att säga som det är direkt.

Sen kom jag hem och har jobbat lite, flyttpackat en hel del. Jag är osäker på hur jag kommer att överleva de närmaste veckorna. Min otroligt snälla kompis låter mig bo i hennes nya lägenhet eftersom jag fortfarande inte hittat någon. Problemet är att vi två ska dela på 23 kvm, inte mycket till privatliv där inte.

Ja det va väl det för just nu… På grund av flyttandet kommer jag inte att ha Internet på en vecka ungefär så det kommer inte att kunna bloggas riktigt förens i slutet på nästa vecka.

Men när jag kommer tillbaka ska jag försöka börja bildblogga mer, så ni har alla någonting gott att se fram mot.

Så till dess säger jag bara

Peace love och böghöger