Min fredag va så bra som bara en fredag kan vara. Okej nu när man inte arbetar så mycket så är de flesta dagar rätt slappa, men den var bra på ett speciellt vis. Vid 17 tiden hämtade jag upp Micke på stationen vi va och handlade, lagade kyckling i curry... Hmm curry gegga är nog det bästa ordet att beskriva det hela med. Sen spenderade vi kvällen bara mysandes bland annat kollandes på Let´s dance. Det var länge sedan jag kände mig så trygg och avslappnad men någon. Att jag sen fick vakna upp med hans söta plyte mittemot mitt gjorde mig ju inte mindre lycklig. Kort sagt en bra fredag och lördag.
Det här med Schlager slutar aldrig att förundra mig, eller rättare sagt vissa människors totala fascination för det. Jag erkänner jag är homosexuell och jag gillar inte schlager, här brukar de flesta höja minst ett ögonbryn och sedan utbrista ”är det ens möjligt”, det är inte så mycket musiken jag ogillar som hysterin runtomkring. För att vara en tävling som handlar om musik har den kommit att handla förvånansvärt lite om just musik och väldigt mycket om vem som har vad och vart, vem som hade den bästa showen, numret osv. osv. Sen detta med att det istället för att vara en tävling, vid ett tillfälle med ett hyfsat kvalitativt innehåll ska vara en cirkus runt halva Sverige med ett innehåll som knappt under all kritik kan kallas för musik tycker jag är lite tragiskt. Hmm och sen undrar de varför inte ens den förra kulturministern betalade tv-licensen? Gör nått vettigt med pengarna så kanske människor blir villigare att betala? Det är klart för vissa människor är denna period varje år som en religiös högtid, olyckligtvis råkar många av dessa människor finnas i min bekantskapskrets... Jag måste skaffa fler heterovänner *suck*
Apropå halvreligiösa tillställningar, jag blev så lessen och besviken nu när det italienska fotbollsförbundet beslutat sig för att under en tid göra uppehåll i allt det italienska ligaspelet. Det är bra att de på nått vis adresserar problemet med våldet inom fotbollen, samtidigt chockerande att det inte hände nått redan efter det första dödsoffret. Frågan är vart allt detta våld kommer ifrån? Det gynnar ju knappast klubbarna, inte spelarna och absolut inte oss riktiga fotbollsälskare som aldrig skulle drömma om att ta till våld (dvs De flesta av oss). Jag är och har alltid själv varit en hängiven AIKare, och därmed också tillhört supporterskaran till en av de klubbar som drabbats värst av vissa medlemmars förkärlek för våldet. Jag minns att jag i skolan alltid vägrade att bli fotograferad med mitt lags supportrar när det var dags för skolböcker och liknande. Har aldrig vart någon större fantast av rakade skallar, stora hakors tatueringar eller liknande. Frågan är vad man kan göra åt det? Alla har rätt att älska ett lag, att älska en sport? men vad kan vi göra för att inte dessa mest våldsbenägna eller de som förstör klubbens namn mest ska synas höras och framförallt hålla sig borta från motståndarnas supportrar? jag menar om jag gå och kollar på en match så gör jag det för att se på fotbollen, ja och spelarna så klart, inte för att jag egentligen bryr mig om det andra lagets supportrar? Framförallt så blir ju inte en matchförlust en mindre förlust för att jag efter matchen går och spöar upp någon som hejade på det vinnande laget? Eller har jag missat nått?
Dagens konklusion sport ska vara roligt och man visar sitt lag mest kärlek genom att heja på dem och inte genom att skada andra, schlager är bäst i små och kvalitativa doser och fredagar är bäst spenderade med kyckling och i Mickars sällskap.
Peace love and fotbollsfanatism!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar