Jag har blivit reducerad till en handlingsplan. Allt jag är och allt jag vill bli är nu mera endast en handlingsplan. Människor jag känner brukar hävda att det är myndigheter som arbetsförmedlingen och a-kassan som gör att det fortfarande finns folk som röstar på det socialistiska blocket. Jag vet inte hur de har kommit fram till den insikten, personligen så glider jag bara längre och längre ut på högerkanten för var dag som går av min arbetslöshet och varje möte med systemet.
Jag har nu intagit ståndpunkten att Sverige bara behöver en social myndighet, en enda myndighet som tar hand om arbetslösa, sjuka, människor med barn, de utan barn, de som inte kan få barn och de som tror att de är barn. Ett system där vi har en grundersättning för att vara sjuk, arbetslös mm. Utöver det får var och en sedan ha privata alternativ som extra a-kassa och andra försäkringar. Vi har inte statliga hemförsäkringar, tack och lov, varför ska vi ha en statlig extra arbetslöshetsförsäkring? Grunden ska vara att alla människor har rätten till ett tryggt socialt skyddsnät som staten och vi som människor i staten gemensamt bekostar och fördelar men som vi har det idag är det ju löjligt. Idag har jag också fått lära mig att vad du än gör, försök inte göra nått åt din situation i alla fall inte om det inte ryms inom ramen för myndighetens sätt att tänka.
Jag förklarade för min handläggare, när hon frågade om jag hade planer på att studera, att jag just nu håller på att plugga 10p distans för att jag ska kunna få studiestöd om jag väljer att plugga igen till hösten. Kvinnan tittar då bestört på mig och säger ”har du meddelat detta till alfakassan?”. Lite tvekande svarar jag att det har jag nog inte. Då förklarar hon för mig att jag troligen inte kan få alfakassa om jag studerar trotts att jag söker arbete på heltid. Hur i hela fridens namn ska man då kunna utbilda sig vidare för att i framtiden faktiskt kunna få ett arbete och inte behöva vara arbetssökande? Framförallt hur ska man kunna söka jobb och vara arbetslös samtidigt som man försöker kompetensutvecklar sig? Jag säger bara en sak, don´t mess with the mighty myndighet arbetsförmedlingen.
Inspirerad av mitt möte med denna inflytelserika, i alla falla över mitt liv, myndighet gick jag sedan till huset bredvid för att ta reda på vad i kommunalvuxenutbildningsväg Huddinge kommun kan erbjuda. Min första fråga var ”finns det distansutbildningar på komvux?”. Kvinnan vid disken tittar skeppiskt på mig och frågar ”du menar sådana man läser via Internet”. Varför det då infan sig en väldigt stor lust att replikera med "nä då de går bra handskrivet och brevledes också" låter jag vara osagt, jag behärskade mig, det gäller att se utmaningarna i det lilla. De visar sig att det inte finns några nationella komvux kurser utan att det bara finns kommunalt. Så i valfrihetens land Sverige måste du antingen bestämma dig när du är 15 för vad du ska göra resten av ditt liv eller bosätta dig på en och samma plats under en längre tid ingen plats för att flytta här inte. Vore de inte en ganska god idé att ha någon slags nationell samordning så att du faktiskt skulle kunna flytta mitt i terminen utan att för det behöva försaka alla dina framtidsplaner? Men varför göra det lätt *suck*?
Nu ska jag ta och ringa den ensamma lilla sjuklingen i forsmark och försöka muntra upp honom, utan att allt för spydigt påpeka att jag nu också efter vår träff är en smula sjuk…
Peace lova and kommunal vuxenutbildning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar