Jag ska till arbetsförmedlingen. Imorron ska jag äntligen få uppleva hur det är att nå nästa nivå i sin kontakt med denna stora myndighet. Förra gången tappade jag humöret efter vårt första möte och skickade ett mail på ca en A4 där jag vänligt men bestämt och mycket politiskt korrekt bad dem dra åt helvete. Jag är ännu idag inte helt säker på att de förstod att det var de jag bad dem om? För det enda svar jag fick var nått i stil med att de önskade mig lycka till.
Men för två veckor sedan var jag så tvungen att göra ett nytt försök denna gång gick det lite bättre, även om jag är rätt säker på att det berodde på att jag hade mognat som person på dessa tre år mer än att de hade förändrats och imorron ska jag nu alltså få se nästa nivå. Jag ska träffa en handläggare för att utreda vad arbetsförmedlingen kan göra för MIG. Gud förbjuder att de faktiskt skulle kunna hjälpa mig med ett jobb? Jag har fyllt i ett frågeformulär på 10 sidor varav en behandlar just detta med arbete, resterande sidor handlar om utbildning och ev. bidrag jag kan vara intresserad av.
Läste på Dn.se igår att Danielsson inte klarar mer, stackars liten inte nog med att han nu blivit ertappad med att ljuga den stora stygga ”media eliten” vill inte glömma det. Tycker ändå att det är en smula oförskämt av honom. Han ljuger om vad han och hans chef sysslade med på dagen för en av de största katastroferna i modern tid, sen har han mage att tycka synd om sig själv? Vem ska tycka synd om alla de som förlorade någon och vill ha svar men nu måste uppleva allt ännu en gång för att han inte kunde vara ärlig första gången.
Det här med katastrofer är inte de socialdemokratiska regeringarnas starkaste gren. Vi ska väl inte ropa hej ännu då vi inte sett vad den borgerliga regeringen går för i liknande lägen. Samtidigt har (s) misslyckats med de två största katastroferna de senaste 20 åren. En gång är ingen gång sägs det även om jag kan tycka att Estonia var någonting, men lärde man sig inget?
Apropå Estonia, nu verkar det som att det finns fler hundar begravna även där?
Gick en sväng på stan idag, de började snöa och det var så vackert när alla dessa vita stor flingor singlade ned mot marken i ljuset av stan. Det är förmodligen vackert men att de sedan inträffade efter att jag vart och skrivit på årsredovisningen för Luf Storstockholm gjorde det hela ännu bättre eller kanske mig äntligen avslappnad. Nu är jag av med det så att säga, liberalismen i Stockholm va aldrig min grej. Jag kommer troligen alltid att vara liberal, men efter ett års politiskt engagemang bland stockholmsliberaler så har mycket av min tro på politiken runnit ut i, ja, rännstenen. Jag har beslutat mig för att ta PAUS i mitt liv, inte från livet i sig för så lyckosam är ingen av oss att vi kan pausa det utan bara från politiken. Jag kommer nog aldrig kunna sluta tycka saker om saker men jag ska efter sju års engagemang i organiserad politik är det kanske dags att se om man kan klara sig utan det. Så 2007 blir ett år i paus.
Jag hade hoppats på att få träffa Micke imorron men icke då, han gick och blev sjuk. Det tyckte jag var mycket trist nu hoppas jag bara att jag håller mig frisk. Ska ju jobba ons-fre med de små liven i skolan igen. Hoppa bara de inte häftar mig i benet igen, gjorde så himla ont sist. För att inte tala om de som försökte tända eld på klassrummet, är inte barn gulliga så säg…
Dagens konklusion undvik våldsamma barn med häftapparater de kan bara sluta på ett sätt, illa för dig. Hellre häftklamrar i benet än besök på arbetsförmedlingen? Danielsson skulle kunna söka till skådespelarlinjen utan problem med sin snyfthistoria, för synd om honom är det inte och sist men inte minst se till att ha koll på vilken regering landet har innan det inträffar nationella katastrofer. Så slipper vi återuppleva dem tio, tjugo eller trettio år senare igen.
Peace, love and katastrofkommission
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar