2007 var då här, en månad har gått och det känns som vanligt. Idag (20070202) lägger en stor bunt med FN sändebud och delegater sista handen över klimatrapporten 2007, som enligt Naturskyddsföreningen spås, eller ja spå är väl att at i då de sett den innan, bli ytterligare en i raden av larmrapporter.
Dagens Nyheter skriver idag på sin hemsida
”Sverige kan inte lösa klimatproblemet på egen hand, men det gäller även om vi skulle byta ut inhemska åtgärder mot investeringar i Indien och Kina. Investeringarna i olika klimatpolitiska åtgärder i Sverige är ofta lönsamma i sig. Om vi satsade dessa resurser i Kina skulle de knappt märkas där. Sverige har som litet land begränsad förmåga att påverka de direkta utsläppen av växthusgaser vare sig vi gör det i Sverige eller Kina.”
Nä att Sverige inte kan lösa alla världens problem kan för vissa komma som en överraskning, men för de flesta av oss låter det rätt rimligt. Det jag blir lite irriterad på är att vi alltid väljer att se det ur just det perspektivet. Okej vi kan inte rädda världen på egen hand, då finns det troligen inget vi kan göra. För har den allsmäktiga nationen Sverige ingen lösning kan ingen annan heller ha det. Varför ställer vi oss istället inte frågan ”vad kan vi göra?”.
Vi diskuterar sällan det faktum att vi genom att minska våra utsläpp om än så lite bidrar till den större bilden. Vi diskuterar inte hur våra privata investeringar påverkar företag. Om vi som småsparare väljer att dumpa våra aktier i tillverkningsindustri som tycker att det är lättare att skeppa fabrikerna till Asien än att göra tillverkningen ren ja då kommer vi så småningom att tvinga fram en förändring. Om vi som konsumenter säger nej jag vill inte köpa denna produkt för att jag anser att den har tillverkats under förhållanden som förstör vår miljö i allmänhet och den direkta närmiljön för vissa människor i synnerhet ja då kommer företagen att fundera. Många på vänsterkanten börjar då yla direkt ”men alla är inte miljonärer” nej det är sant för hade vi vart de hade vi väl inte gnällt! Men även människor utan fett med pengar handlar, även människor som inte är miljonärer sparar och investerarpengar.
Som liberal är det alltid en balansgång över vad staten ska göra och vad individer ska göra. Det handlar om makt, människors makt över sin egen vardag. Vi har inte direkt demokrati men genom att flytta besluten till konsumenten istället för staten så skapar vi mer direkt demokrati än innan. För både staten och marknaden är samma sak, de är människorna bakom som utgör dem. Staten är ingen stor abstrakt kollos det är människor, människor som visserligen get bor delar av sitt inflytande till de folkvalda, men fortfarande människor. Marknaden lika så fast där har vi inflytande och våra handlingar påverkar. Handlingar som också ger resultat.
Så dagens konklusion, jo det har sin poäng att konstatera att världen förändras och att lyssna på alla larmrapporter. Men det spelar ingen roll hur många rapporter vi tar del av om vi inte blir kreativa och försöker fundera ut vad vi kan göra. Till dess vi har kommit på den slutgiltiga lösningen får vi helt enkelt hålla tillgodo med det vi har idag konsumentmakt. Vi har miljömärkta varor men varför kräver inte vi som konsumenter energimärkning på produkter, vad har det kostat i energi att tillverka denna produkt? Varför kräver vi inte tydligare transportmärkning? Hur mycket koldioxid har denna bit kött släppt ut på vägen till kyldisken och genast blir kanske inte priset på den biffen som kommer från gården i bygden så orimligt högt?
Peace love and klimatförändring
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar