söndag, april 15

liberalism, feminism eller bara socialism?

Hej bloggen, hej alla läsare!

Nu är jag tillbaka i stora staden och jag har landat. Det var faktiskt ganska avslappnande att befinna si i Bollnäs ett tag. Kramades med mamma och träffade en massa gamla klasskompisar. Dansade fötterna av mig där på påskafton och påskdagen blev riktigt tung. De var dock tråkigt att min ledighet lyckades timas precis med det fåliga vädret, men sånt får man väl leva med ibland.

Jag har varit på politisk kurs, för er som följer min blogg vet ni att jag lämnade det parti jag tillhört de senaste sju åren för ett par veckor sedan och nu har jag varit på studiebesök hos ett annat. Som jag antog så kan jag inte hålla mig borta från att tycka tänka och föra en diskussion om hur vi ska forma morgondagen.

Under denna kurs måste jag erkänna att det var hysteriskt skoj, väldigt givande själsligt. Dessutom kom jag in i en feministisk diskussion som blev intressant. Vi började med att diskutera detta med delad föräldraledighet. Personen som började och var för gick igenom de grundläggande argumenten så som barnens rätt till båda föräldrarna och att vi aldrig kommer bli jämställda om vi inte gör det på laglig väg. Jag å min sida kom med de klassiska motargumenten som att det är inte frihet om man inte får bestämma själv och att det inte är statens uppgift att lagstifta fram nått som måste komma naturligt för att hålla. Men sen kom det till den intressanta delen, är det så att staten har försökt på alla andra vis eller inte? Ett vanligt argument som används till att pappor inte stannar hemma är att det har med ekonomin att göra, de tjänar mer därför förlorar familjen väldigt mycket på att pappan stannar hemma i stället för mamman. Men om man då ger 100% ersättning för alla som stannar hemma med sina barn? Då tar man ju utan att lagstifta delning bort ett av de argumenten som gör att pappor inte stannar hemma, kommer det i så fall att leda till att fler gör det eller är det så att mammorna inte vill ha papporna hemma? Det var en annan diskussion som fördes, av kvinnorna i församlingen faktiskt, att mammor trivs så bra med att vara hemma och vara mammalediga att de då mer eller mindre inte vill se pappan hemma. Jag vet inte om jag tror på det, eller snarare är det så att jag inte vill tro att dte är sant, men kanske.

Då kom genast motargumentet det blir för dyrt! Okej men då sätter vi ju helt plötsligt en prislapp på jämställdhet, det är okej om det kostar så mycket som det gör om man får 80% i ersättning men det är inte okej att ett jämställt samhälle kostar det som 100 % i ersättning skulle gå på?

Är det alltså så att jämställdhet är okej för politiker, feminister och debattörer om det inte kostar för mycket då är det enklare att göra det med tvång. Finns det då nånting som kan kallas för en liberal feminism eller är all feminism socialistisk och byggs genom kvotering och delning? Om man ska dra det till sin spetts så blir det ju så att all feminism är socialistisk om det enda sätt som man kan göra det på är den tvångsmässiga vägen då de andra anses för dyrt. Eller är det så att socialistiska feminister inte tycker att det får kosta men liberala feminister tycker det är okej att det kostar mer?

Vad kan staten göra utan att reglera eller kvotera, staten kan ge incitament, om det nu är viktigt att pappor är hemma kanske 100 procentig ersättning och andra incitament riktade mot företagen att släppa papporna lättare, även om jag tycker att det är sjukt att det ska behövas så är det så det ser ut många pappor stannar inte hemma för att det inte accepteras av arbetsgivaren. Måste man inte ur en liberalfeministisk syn prova dessa vägar först innan man tar till tvångsmedel som kvotering och delning?

Jag hoppas att min vän Johanna Nylander som bloggar på ämnena Frihet Fildelning och Feminism kanske kan ge mig svar på detta, så jag bollar över frågan till henne!

Peace love och liberalism

1 kommentar:

Mats33 sa...

Bra skrivet. Men vore det inte liberalistiskt om du också blev publicerad. Jag föreslår Läsarnas Fria Tidning. I frågan är jag i princip emot att staten bestämmer, men kan också tänka mig ett system där 1/3 ges till far, 1/3 till mor och 1/3 kan överlåtas. Det är en svensk mellanvariant.

I en annan fråga: Sänk heltidslönerna och höj deltidslönerna, så väljer fler deltid, och fler nolltidare blir åtminstone deltidare.

Men rättfärdiga gärna existensen av omfördelning filosofiskt också, dvs bevisa att skatt inte är stöld, och gör det med utgångspunkt av Peter Barnes Capitalism 3.0.

www.basinkomstliberalism.blogspot.com