lördag, maj 16

Jag har hittat mitt helgnöje, jag sitter och läser SOU 2009:28 (Stärkt stöd för studier – tryggt, enkelt och flexibelt). Vadå brukar inte du också roa dig med det? Jag förstår, det är ingen direkt kioskvältare.

Uppdraget för utredningen har varit att kolla över de stödstrukturer som finns kring studier i Sverige. Den innehåller i korthet en del bra idéer kring förändring av bostadsbidraget, även om man också föreslår en sänkt ersättningsnivå i det samma. Men det kan man ju leva med om man slipper skaffa sig en juristexamen innan man klarar av att skriva ansökan.

Däremot är deras tankegångar på att ”öka genomströmningen” ytterligare en press på studenterna att bli klara fort. Frågan är om universitets och högskolestudier bara blivit enbart en transportsträcka? Vist ju tidigare en student kommer ur utbildning ju fortare kan man börja bidra tillbaka till samhället, men studier på den nivån handlar också om en förståelse som kommer med erfarenhet och diskussion. Om du kommer ur studierna på den nivån men inte har med dig det som du borde så spelar det ju ingen roll att det gick fort du kommer ändå inte tillföra samhället allt du skulle kunna.

Det handlar också om förmågan att kunna diskutera och analysera inte bara trycka in kunskap som efter tentan rinner ut lika fort igen. Jag ser det inte som speciellt underligt att någon väljer att börja studera vid högre studier mellan 23-25 år istället för redan vid 19 års ålder. Att arbeta innan är troligen det absolut bästa jag kunde ha gjort för mina studiers skull.
Utredarna anser också att medianåldern på 22,5 år är för hög.

Att ca 50% som börjar vid högskolan är 21 år eller yngre är heller inte tillräckligt den önskan som finns verkar vara att alla ska gå direkt från gymnasiet till universitetsvärlden. Jag tycker det är en sorglig inställning till kunskap och akademi.

Utredarna föreslår att CSN ska effektiviseras men att man inte ska ersätta denna myndighet med helt privata aktörer. Jag tycker det var ett av de klokaste ställningstagandena man gjort i utredningen. Jag är dock inte helt säker på om den hållningen kommer överleva gången genom riksdagens maskineri.
Anledningen till att jag inte tycker att endast privata aktörer ska sköta studiemedlen har med juridiska följder att göra snarare än med att jag är emot privatisering. Jag tror inte att banker har kompetens nog att avgöra vilka undantag som kan vara berättigade. Att de dessutom genom att vara långivare skulle få tillgång till kunskap om enskilda individer som jag inte tycker de ska ha är också skrämmande.

Om jag lånar pengar av min bank och anger vad jag pluggar då ger jag dem också en möjlighet att lägga till ytterligare en parameter om 10 år när jag kommer och ansöker om bostadslån. ”Jasså du vill låna, men du är ju statsvetare de finns inga jobb? Ne det är för stor risk du får inte låna”. Det skapar en möjlighet att bedöma på saker som i det läget inte är ett faktum. Jag kanske har ett bra jobb, men om de vet att jag har ett yrke som riskerar att bli av med jobbet om ett par år eller om de ser att jag kanske själv kommer söka annat ökar osäkerheten och därmed deras risk.

Fördelen med CSN är också att det är en myndighet och därmed finns det alltid möjligheter för enskilda individer att överklaga enligt en förvaltningsrättslig gång. Om du ens kommer att ha möjligheten att överklaga vad din bank beslutar är risken överhängande att de kommer vara en civilrättslig prövning och därmed riskerar den enskilda individen att få bära hela kostnaden. Vilken student har de pengarna? Ingen som jag känner, och som ett resultat av detta kommer möjligheten att överklaga att så gott som försvinna.

Ja den är full av smått och gott som man kan ha en åsikt om så är du student? Har du inget bättre för dig? Då skulle jag läsa den, iaf. sammanfattningen…
Peace love och CSN

Inga kommentarer: