tisdag, maj 19

Digitala rättigheter?

Natten sänker sig och samhället vilar tyst. Vid bordet hemma i köket sitter en kvinna och berättar för sina barnbarn om en tid som varit. Med glöd i ögonen berättar hon om en tid då samhället styrdes av gemensamma normer och värderingar. Lagar som skapats genom processer öppna för alla och med en tanke om allas gemensamma behov och bästa som ledstjärna. En tid då inte bolag eller enskilda industrier satte agendan och stiftade lagarna. En tid då dessa inte heller kunnat agera åklagare domare och bödel i ett och samma svep. Även om domarna redan på den tiden varit mutbara och vissa till och med tillhört föreningar med särintressen…
Någonstans släppte vi alla taget, en del helt frivilligt och andra tappade greppet efter att krampaktigt hållit i för allt vad livet var värt, taget om vår egen framtid och godtog att förändringen skedde. Den var ju demokratisk? Hur fel kan den då vara?

Ett aber av nattväktarstat var fött. Ett samhälle där du aldrig kunde vara säker på vem som såg, vem som bevakade och vem som smidde planer på att döma dig till böter du aldrig kan betala för det du gjorde… Eller i alla fall vad dit IP nummer gjorde.

Ja är det inte en saga för otrolig för att vara sann? Jag erkänner villigt att vi inte ännu är där, men frågan är vart vi är på väg? När jag läser denna artikel i DN så dyker frågorna kring den svenska skivindustrin upp? Är det så att de kostar dem så mycket pengar att de inte har ett val? Kanske jag kan inte göra den bedömningen. Men om så vore fallet, utan att debattera nedladdningen i sak, måste den frågan om varför de så hårt ger sig på Pirate Bay (PB) ställas. Varför attackeras dessa individer och deras tjänst så hårt? Hade det enkom varit för pengarna och för att denna tjänst var så avgörande borde inte också tjänster som Google och andra söktjänster också åtalas för samma brott, på samma sätt och lika hårt?

Så enkelt som att allt handlar om pengar tror jag inte det är, jag tror man vill stoppa en idé, en tanke om att mer information gör alla våra samhällen nytta. Eftersom man i sitt sinne inte kan tänka sig ett samhälle där de som mellanhänder inte ska ha kontroll. Man vill stoppa denna idé så snabbt och tyst man bara kan. Det är dagens artikel ett bevis på. Industrin begär att domstolen ska förlägga männen bakom PB med ännu mer böter och att deras internetleverantör ska tvingas stänga va dem, detta vill man ska ske så snabbt att man inte vill invänta dom utan vill att domstolen ska göra det innan provning? Sedan vill man också att domstolen ska ålägga personerna bakom PB att inte få yttra sig i sak? Själv tiger man som muren med en förhoppning om att media och folket ska tröttna och hitta nya ”nyheter” att fokusera på. I denna process skull industrin om de får som de önskar agera åklagare, domare och indrivare allt i ett enda svep. Allt utan att någon säger något till någon om saken.

Hade vi som samhälle oavsett politisk färg eller inställning till nätet och dess frågor accepterat detta i någon annan fråga? Svaret är ganska enkelt, nej det hade vi inte. Till och med i frågor om mord, pedofili och andra våldsbrott hur avskyvärda vi än finner dem har vi accepterat att alla är oskyldiga tills motsatsen är bevisad. Eller i alla fall tills rättegången har haft sin gilla gång. Varför ska inte detta gälla även denna typ av brott?

Absolut en dom har utdelats i ett liknande ärende mot i det fallet samma personer. Den domen står fast tills den överprövats eller vunnit laga kraft. Men ska det göra skillnad i nästa process? Att i detta fall dessutom försöka dra med en internetleverantör i samma ”sväng” och hoppas på att ingen ska notera det gör fallet ännu mer obehagligt. Ministrar har kritiserats hårt för att ens ha tänkt tanken på att göra något liknande i fall som man misstänkt strida mot grundlagen. Då var det inte okej. Men i detta fall där en ”vanlig” lag vars bläck knappt hunnit torka på pappret står som grund är inte protesterna ännu hörbara… Vart var vårt samhälle på väg igen?

Jag vill inte att min mamma ska berätta denna historia för mina barn. Att vi en gång hade ett öppet samhälle som styrdes av en relativt öppen process där lagar stiftades med intentionen att värna vårt gemensamma bästa. Ett samhälle där medborgarna utgjorde den dömande makten, där folket genom demokratin stiftade lagar inte industrin. Ett samhälle där särintressen beaktades med respekt som en del av ett större sammanhang men aldrig fick råda allena.

Frågan är inte lätt. Den som säger det är okunnig. Men istället för att försöka döma och bötfälla en generation av unga världen över kanske en konstruktiv debatt om hur båda sidorna ska kunna komma överens vore på sin plats.

Alla vi som gillar musik vet att vi på olika sätt behöver musiker och skivindustrin så det är sorgligt att se den ha ihjäl sig själv. Ännu mer sorgligt är att den på vägen ned har bestämt sig för att ta allt och alla i sin väg med i fallet. Rättigheter som i övrigt gäller i vårt samhälle ska också gälla på nätet. Låt oss då också diskutera hur lagar ska utformas för att faktiskt fungera och inte bara tillvara ta den vars intresse organisation skrek högst, hade mest pengar eller inflytande. För i det samhället där de tre faktorerna får avgöra vad som ska vara rätt och fel har demokratin försvunnit och i det systemet kommer det ändå att gå bra för vissa.

Men som liberal, trotts att jag är för fri företagsamhet, är inte vissa i närheten av tillräckligt.

Peace love och digitala rättigheter

lördag, maj 16

Jag har hittat mitt helgnöje, jag sitter och läser SOU 2009:28 (Stärkt stöd för studier – tryggt, enkelt och flexibelt). Vadå brukar inte du också roa dig med det? Jag förstår, det är ingen direkt kioskvältare.

Uppdraget för utredningen har varit att kolla över de stödstrukturer som finns kring studier i Sverige. Den innehåller i korthet en del bra idéer kring förändring av bostadsbidraget, även om man också föreslår en sänkt ersättningsnivå i det samma. Men det kan man ju leva med om man slipper skaffa sig en juristexamen innan man klarar av att skriva ansökan.

Däremot är deras tankegångar på att ”öka genomströmningen” ytterligare en press på studenterna att bli klara fort. Frågan är om universitets och högskolestudier bara blivit enbart en transportsträcka? Vist ju tidigare en student kommer ur utbildning ju fortare kan man börja bidra tillbaka till samhället, men studier på den nivån handlar också om en förståelse som kommer med erfarenhet och diskussion. Om du kommer ur studierna på den nivån men inte har med dig det som du borde så spelar det ju ingen roll att det gick fort du kommer ändå inte tillföra samhället allt du skulle kunna.

Det handlar också om förmågan att kunna diskutera och analysera inte bara trycka in kunskap som efter tentan rinner ut lika fort igen. Jag ser det inte som speciellt underligt att någon väljer att börja studera vid högre studier mellan 23-25 år istället för redan vid 19 års ålder. Att arbeta innan är troligen det absolut bästa jag kunde ha gjort för mina studiers skull.
Utredarna anser också att medianåldern på 22,5 år är för hög.

Att ca 50% som börjar vid högskolan är 21 år eller yngre är heller inte tillräckligt den önskan som finns verkar vara att alla ska gå direkt från gymnasiet till universitetsvärlden. Jag tycker det är en sorglig inställning till kunskap och akademi.

Utredarna föreslår att CSN ska effektiviseras men att man inte ska ersätta denna myndighet med helt privata aktörer. Jag tycker det var ett av de klokaste ställningstagandena man gjort i utredningen. Jag är dock inte helt säker på om den hållningen kommer överleva gången genom riksdagens maskineri.
Anledningen till att jag inte tycker att endast privata aktörer ska sköta studiemedlen har med juridiska följder att göra snarare än med att jag är emot privatisering. Jag tror inte att banker har kompetens nog att avgöra vilka undantag som kan vara berättigade. Att de dessutom genom att vara långivare skulle få tillgång till kunskap om enskilda individer som jag inte tycker de ska ha är också skrämmande.

Om jag lånar pengar av min bank och anger vad jag pluggar då ger jag dem också en möjlighet att lägga till ytterligare en parameter om 10 år när jag kommer och ansöker om bostadslån. ”Jasså du vill låna, men du är ju statsvetare de finns inga jobb? Ne det är för stor risk du får inte låna”. Det skapar en möjlighet att bedöma på saker som i det läget inte är ett faktum. Jag kanske har ett bra jobb, men om de vet att jag har ett yrke som riskerar att bli av med jobbet om ett par år eller om de ser att jag kanske själv kommer söka annat ökar osäkerheten och därmed deras risk.

Fördelen med CSN är också att det är en myndighet och därmed finns det alltid möjligheter för enskilda individer att överklaga enligt en förvaltningsrättslig gång. Om du ens kommer att ha möjligheten att överklaga vad din bank beslutar är risken överhängande att de kommer vara en civilrättslig prövning och därmed riskerar den enskilda individen att få bära hela kostnaden. Vilken student har de pengarna? Ingen som jag känner, och som ett resultat av detta kommer möjligheten att överklaga att så gott som försvinna.

Ja den är full av smått och gott som man kan ha en åsikt om så är du student? Har du inget bättre för dig? Då skulle jag läsa den, iaf. sammanfattningen…
Peace love och CSN